was a French painter (16 June 1735 - 15 September 1784), the son of two reputed engravers at the time, Francois-Bernard and Renee-Elisabeth, was introduced to the artistic and cultural environment by his parents. Nicolas-Bernard studied with reputed artists of the century including Carle Vanloo. In 1769 he was accepted to the Royal Academy of Painting and Sculpture in Paris. Three years later, in 1770, he became an assistant professor and, in 1777, a professor. Important names such as Carle Vernet, Jean-Frederic Schall, Jean-Antoine-Theodore Giroust, Jean-Joseph Taillasson, Henri-Pierre Danloux, Jean-Baptiste Regnault and Nicolas-Antoine.  Related Paintings of Nicolas Bernard Lepicie :. | Classical hunting fox, Equestrian and Beautiful Horses, 151. | Cardinal Niccolo Albergati | Chasing a Butterfly | Un rilesso | The Little Pond at Appledore |
Related Artists:
Hippolyte Sebron
(1801-1879 ) - Painter
Alexandre Rachmiel
painted Autumn Landscape in 1890
ulrica fredrica pasch
Ulrika Fredrika Pasch, född 10 juli 1735 i Stockholm, död 2 april 1796, var en svensk konstnär. Hon var dotter till konstnären Lorens Pasch d.ä. och Anna Helena Beckamn, syster till konstnären Lorens Pasch d.y. och brorsdotter till konstnären Johan Pasch. Ulrika Pasch började måla 1756 men hade tidigt tillsammans med sin bror fått undervisning av fadern. Hon blev hushållerska åt en släkting, men målade på fritiden. Under en tioårsperiod försörjde hon sin pappa och syster som professionell porträttmålare i Stockholm innan hennes bror återvände från sina studier utomlands 1766, då de började arbeta tillsammans. Deras samarbete beskrivs som harmoniskt och de valdes båda in i konstakademien 1773. Hon var inte den första kvinnan som valdes in i akademin, men hon var den första kvinnliga yrkeskonstnären som blev vald. Hon ska ha målat detaljerna på broderns tavlor, som klädesdetaljer och liknande. Ulrika hade en framgångsrik karriär och målade ofta porträtt av kungafamiljen och hovet. Hon ansökte dock upprepade gånger förgäves för en pension. Systern Helena Lovisa (1744-96) hushållade åt sina syskon. Trots att det sägs att hon själv var en ödmjuk person som aldrig framhävde sitt arbete, så är hon en av få kända självförsörjande kvinnliga yrkeskonstnärer i Skandinavien före artonhundratalet.